Uppflugen på ett podium — vågar man fråga varför — sitter i 1700-talsmiljö den inbillningssjuke. Stycket har fått ytterligare historiskt värde genom att Moliére dog efter en representation, där han själv spelat Argan. Tragikomik om något.

Det är ingen tillfällighet, att Moliére’s skådespel gör sig så utmärkt från scenen. De är o framför allt mycket spelbara, fulländade mästerverk av replik och situation, skickligt tillrättalagda efter det tillfälliga och oberäkneliga i en teaterpubliks lynne. ’Erfarenhet, rutin, kunnande är denne författares viktigaste tillgångar.

Moliére besitter sin nations bästa egenskaper: klart intellekt, sunt förnuft, esprit, elegans, humor, verklighetssinne — vilka ämnen han än behandlar. Och hans ämnen äro hämtade från vitt skilda håll, de kunna spåras i alla länders litteratur. Ändå kunde man aldrig beskylla honom för plagiat. Mängden av källor och hans personiliga sätt att nyttja dem för sina syften visar just hans originalitet.

Att Moliére främst odlade farsen berodde till en del på tidsandan. Vad denna i första rummet krävde var starka, braskande effekter och Moliére gav den dess lystmäte — grovkornigheten icke minst. Men som i all högre komik ligger tragiken på botten. Det är intet billigt kvickhets jäkt. Det är blodiga allvaret i gycklardräkt och narrkåpa. Moliére’s skådespel är till sist typiska sedekomedier. Aktuella personer och förhållanden ha fått tjäna som ram men figurerna har blivit till stående farstyper och rymmer mer än det tillfälliga.

Blodmånen synlig.

Music is a moral law. It gives a soul to the universe, wings to the mind, flight to the imagination, a charm to sadness, and life to everything. It is the essence of order, and leads to all that is good, just and beautiful, of which it is the invisible, but nevertheless dazzling, passionate, and eternal form.

Plato